Andromeda

Igår kväll skrev jag att jag aldrig mer skulle titta på störtlopp. Men jag kunde inte låta bli att titta när jag hörde att Anja skulle åka. Man ska som bekant aldrig säga aldrig. Igår kände jag mig orolig redan från start. Nu i kväll kändes det helt annorlunda. Det var lugnt ända från start. Jag är alldeles otroligt imponerad över att hon vågade åka efter den förfärliga kraschen igår. Snacka om en tuff tjej!

Nu till något helt annat. När jag gick till sängs igår började jag läsa i en ny bok. Den heter Mindfulness i vardagen. Jag fortsätter på den inslagna vägen att ta hand om mig själv. Det är något jag var alldeles för dålig på under alldeles för många år. Tänk att jag alltid har tyckt mig vara så duktig som har klarat av att göra en massa saker samtidigt. Det är bättre att göra en sak i taget och att vara mindful.

Tänk så dum jag har varit!

och hemlighetsfullt låter det med Frimurareorden. Det är i alla fall vad jag tycker när jag läser artikeln om denna lite hemlighetsfulla orden. Visst har jag hört talas om den förr men jag måste erkänna att jag inte vet mycket om den. Tydligen är de lite hemliga av sig när det gäller vissa saker. Jag blir onekligen nyfiken när jag läser att de har olika ritualer och ceremonier. Det låter både spännande och en aning ålderdomligt.

”I de högre kretsarna är vi många som har viss beklädnad under våra möten. Annars är det mörk kostym och slips som gäller. Inte heller Järrel vill avslöja hur ritualerna ser ut. Han pratar lite kryptiskt om att det handlar om självfostran. Hemsidan antyder dock en del. Tre ord är vägledande: Personlighetsutveckling, gemenskap och barmhärtighet. ”Medlemmen genomgår nämligen en utvecklingsprocess, där ritualer, ceremonier och symboler steg för steg vidgar horisonten mot en rikare idé- och tankevärld”.”

När jag läste artikeln om Frimurareorden kom jag att tänka på en helt annan organisation som jag just då inte kunde komma på namnet på. Fick använda mig av alfabetet för att komma på namnet på den. när jag var inne på andra varvet på alfabetet kom jag på det. Rotary var det ju! Vissa beröringspunkter finns. Som det där med att man måste bli föreslagen för att väljas in och att man sysslar med välgörenhet. Kan tänka mig att denna artikel ökar intresset för Dan Browns senaste bok ”Den förlorade symbolen”…

Igår fick jag för första gången en trackback av Rexy. Det kändes nästan lika häftigt som den dagen jag första gången upptäckte att jag låg som favorit hos PetraPan på hennes blogg Skymningslandet.

Jag har läst några inlägg som handlar om det här med att skriva på en blogg. Det verkar vara många som undrar varför man överhuvudtaget gör det och dessutom anonymt…

Kan det helt enkelt bara vara så att vi är många som under vår uppväxt har fått lära oss att vi inte ska ta för stor plats. Vi ska uppföra oss på rätt sätt, säja rätt saker och inte synas? På bloggen har vi vår möjlighet att skriva om det vi har på hjärtat och att bli sedda utan att synas.

Jag har faktiskt börjat fundera lite på att starta en blogg till där jag inte är anonym, vi får väl se om jag gör det med tiden.