Nu i kväll har jag suttit och läst en del inlägg som jag skrev för ett år sen. Då hände det så mycket på kort tid och det känns som om det var i ett helt annat liv. I ett inlägg som jag skrev på kvällen den 11 februari 2009 läser står det: ”Om ett par veckor är allt som vanligt igen och ordningen återställd. Då återgår jag till mitt vanliga tråkiga liv. Det som händer nu är bara en trevlig parentes i tillvaron. Just nu vill jag inte tänka på det som kommer sen och hur jag kommer att känna då.” Livet har inte blivit som det var. För ett år sen visste jag inte vad som skulle hända. Allt var positivt och jag levde helt och fullt i nuet. Inte kunde jag ana då vilken fruktansvärd smärta jag skulle komma att uppleva. Nu vet jag hur det blev.
Även om sorgen inte är lika påtaglig längre så finns den ganska nära under ytan. Än har jag inte kommit så långt att jag tycker att de få fina veckor vi hade tillsammans var värda allt som har varit efteråt. En vacker dag kanske jag tänker annorlunda. Då och då dyker fina minnen upp. Först blir jag glad av dem för jag minns hur bra det kändes. Men sen kommer tårarna som ett brev på posten. Förra natten drömde jag att ha sa att han älskar mig. Jag log när jag vaknade och önskade att det inte bara var en dröm. I ett horoskop för i dag stod det: ”Kärleksplaneten Venus tar steget in i ditt tecken idag och varslar om att du går gladare tider till mötes. Kanske har du en tilldragande person inom räckhåll?”
Horoskop är inte verklighet…
Andromeda 