Jag läste artikeln ”Sjuka” Alexandra vill inte försörja sig själv ganska kort tid efter jag hade kommit hem från jobbet. Den människosyn som genomsyrar artikeln får mig att må illa. Det är oerhört beklämmande att det finns politiker med en så otroligt bristande förmåga att sätta sig in i andra människors livsvillkor. De verkar sakna empatisk förmåga. Kanske har de seglat genom livet på en räkmacka? Hur ska de då kunna fatta?
”Hon har fått remiss till psykiatrin men är mest störd över att behöva gå dit. I bakhuvudet på henne surrar tanken att ”jag inte skulle ha behövt åka dit alls, om min grundtrygghet inte hade rubbats”. Tydligare kan hon inte säga att hon inte är särskilt intresserad av att få möjlighet att försörja sig själv och sina barn. Hon vill vara kvar i sjukförsäkringen, ha sin försörjning därifrån och gå fri från krav.” Så enkelt det är att döma andra…
”Nu har vi en stabil och trygg försäkring”