det är väl det minsta jag kan säga att jag blev efter att ha pratat med väninnan tidigare i kväll. När vi hade pratat en stund om ditt och datt berättade hon för mig att E är här nu. Det är nästan två veckor tidigare än jag hade väntat mig. Men jag har inte fått någon ny info från honom eftersom vi inte har haft någon kontakt den senaste månaden. Jag blev alldeles kall och skakis när jag hörde det. Helt otroligt vilken inverkan den mannen har på mig fortfarande. Jag bävar för att jag ska råka träffa honom. Vet inte alls hur jag kommer att reagera då. Jag vill så gärna träffa honom men vill ändå inte.
Hur många gånger som helst har jag tänkt på hur det skulle ha varit om jag hade agerat lite annorlunda. Tänk om jag hade vara minsta lilla mer eftertänksam och taktisk av mig. Om jag aldrig hade berättat för honom om mina känslor utan bara bidat min tid i avvaktan på att vi skulle träffas igen. Jag visste redan när vi skildes åt att han skulle komma tillbaka hit igen den här vintern. Jag vet att han tyckte väldigt mycket om mig och att han trivdes i mitt sällskap. Vi bestämde att vi skulle fortsätta hålla kontakt den där morgonen i februari.
Det sms som han skickade mig en stund efter vi hade tagit farväl fick mig att gråta av glädje. Så många vackra ord som han skrev om mig. Då blev jag helt hundraprocentigt säker på att han var den som var förutbestämd för mig. Allt kändes så otroligt rätt mellan oss. Sen blev jag alldeles för otålig och ivrig. Gjorde precis allting fel. Berättade alldeles för snabbt om mina starka känslor för honom. Var alldeles för mycket på. Han visste precis var han hade mig. Det är helt fel sätt att hålla en man intresserad. Är det för enkelt är det inte intressant.
Om jag ändå hade låtit det stanna där. Men inte det. I höstas kände jag mig än en gång tvungen att berätta för honom om hans betydelse för mig. Inte heller då lyckades jag skrämma iväg honom helt. Men skam den som ger sig. När han var här i slutet av november begick jag ett ödesdigert misstag. Han hörde av sig och berättade att han var här. Jag svarade att jag gärna ville träffa honom om han ville träffa mig. Han avböjde. Istället för att ta emot det med tystnad så svarade jag med ett långt sms. Slutade med ”om du ändrar dig vet du var jag finns”
Vilken idiot jag är!
Andromeda 