Vissa dagar känner jag mig alldeles skräckslagen över att jag har en blogg där jag skriver en hel massa om mig själv. Hjälp vad håller jag på med!? När jag tänker efter så är det ju alldeles vansinnigt att jag skriver en massa detaljer om mig själv helt offentligt. Eller är det inte?
Ja, nu är jag ju anonym men ibland blir jag ändå rädd. Tänk om någon på mitt jobb eller någon annan som känner mig väl hittar mig och förstår att det är jag. Känner faktiskt en liten orolig känsla i magen när jag tänker på det.
Impulser att radera hela bloggen dyker upp i mitt huvud. Men jag besinnar mig och låter bli. Det är ju så kul att läsa och skriva här och det är alltid jätteroligt bli läst och kommenterad. När jag skriver utelämnar jag vissa saker och ändrar lite på små detaljer så att jag inte blir allt för lättigenkännlig.
Som vanligt känns det bra att skriva om sin oro och det känns bättre när jag delat med mig av det jag känner. Jag blir kvar. Jag fortsätter att skriva. Så får det bli.
Andromeda 