Jag måste tacka för alla fina och tänkvärda kommentarer som jag fick till mitt inlägg Funderingar om kärlek . Det har fått mig att tänka över vad jag egentligen sysslar med. Det är inte särkilt förnuftigt att bli så fullständigt fixerad vid sin kärlek till en person som inte alls är på samma plan känslomässigt.
Just nu läser jag en bok där jag såg ett finurligt sätt att uttrycka det på och som gav mig en aha-upplevelse. Uppstoppad kärlek. Precis så är det! Jag har stoppat upp min kärlek till en man och byggt upp en fantasivärld som inte finns och som aldrig kommer att bli verklighet. En smärtsam insikt.
För min egen skull ska jag nu släppa taget om mina drömmar och gå vidare. Jag har kvar mina minnen av det lilla som har varit. Jag kommer att fortsätta att tycka om personen i fråga eftersom han trots allt är en mycket speciell man med stora kvaliteter.
Livet måste gå vidare, så är det bara. Man kan aldrig bli lycklig om man stänger in sig själv i en värld som inte existerar.
Jag önskar alla en härlig kväll.
Andromeda 