Då och då kommer den över mig, prestationsångesten. Just i dag gäller det vad jag ska skriva här i min blogg. Har så mycket som vill ut men kan inte riktigt samla mig och skriva ner mina tankar och känslor. Ibland känns det bara hopplöst omöjligt att formulera det som man vill ha ut på något vettigt sätt.
Samtidigt känner jag nästan ett tvång att skriva något. Det känns som en liten skyldighet till er som läser det jag skriver och kanske följer mig varje dag. Ja, jag vet att så ska det inte vara. Jag vet jag absolut inte har någon skyldighet att skriva, men ändå, jag vill ju skriva också…
Ibland är det dessutom lite hämmande att jag är anonym. Det finns så mycket jag inte kan skriva bara på grund av det. Ve och fasa om någon skulle känna igen mig.
Jag fick visst ihop några rader i kväll också ser det ut som. Nu ska jag ägna mig en stund åt att läsa vad andra skriver. Fasen vad det här tar tid och är beroendeframkallande…
Andromeda 