Jag är en sån som sparar på allt möjligt, har väldigt svårt att göra mig av med saker. Då och då gör jag små ryck och försöker rensa upp i allt jag sparat. Hittade denna text i mina gömmor och vill dela med mig av den. Jag minns att jag skrattade högt första gången jag läste den.
”Ingenting är som förr”
”Allting är längre bort när man går. Det är dubbelt så långt till butiken, och jag har lagt märke till att det är en ny backe där också.
Jag har slutat springa efter bussen, den går när den går. Och det ser ut som om de gör trapporna mycket högre nu än de gjordes förr.
Och har du lagt märke till vad små bokstäverna i tidningen blivit?
Det är ingen vits heller att be någon läsa högt, alla talar så lågt numera att man knappt hör vad dom säger.
Och fy så trånga kjolarna blivit, särskilt runt livet och höfterna.
Till och med folk förändrar sig, de är mycket yngre nu än jag var i deras ålder. Och för det andra så är folk i min ålder så mycket äldre än jag.
Jag stötte på en gammal skolkamrat för en tid sedan, hon hade blivit så gammal att hon inte kände igen mig. Och när jag såg mig i spegeln i morse så såg jag att dom inte gör så bra speglar som dom gjorde förr…”
Andromeda 