Jag har ju hela livet på mig…

Jag hade en riktigt trevlig kväll i går kväll ock känner mig nästan oförskämt pigg i dag. Träffade på mannen som jag är så hopplöst förälskad i. Trevligt! Han var precis lika söt och gullig som han alltid är men jag undrar hur jag någonsin ska kunna komma över honom? Det verkar ju aldrig bli något mer mellan oss. Det är väl bara att bida sin tid antar jag. Allt går ju över med tiden.

Fick förresten en beundrare i går kväll som formligen öste komplimanger över mig. Killen verkade trevlig och helt ok. Så synd att mitt hjärta redan är upptaget på annat håll…

Jag funderar lite på varför det är så svårt att ta emot komplimanger. Ibland vet jag inte alls hur jag ska hantera det. Hur gör man för att bli bättre på det mån tro?

Som vanligt har jag en del planer på vad jag ska göra under dagen och som vanligt blir väl inte ens hälften gjort. Men vad gör det? Man måste nog försöka dämpa sin prestationsångest så gott man kan. Göra det man vill göra och försöka lägga en del måsten åt sidan. Livet ska väl inte hela tiden vara en tävling där man bara måste prestera för att vara värd något. Eller ska det?

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång