I kväll har jag tittat på filmen med samma namn som rubriken på detta inlägg. Jag kan bara inte låta bli att skriva ett litet inlägg till. Det är första gången jag ser filmen nu i kväll. Hade aldrig möjlighet att se den då när den gick på bio.
Jag blev djupt berörd av denna film och tycker att den var helt underbar. Tycker att den har många bottnar och att den säger många viktiga saker. När jag lyssnade på Gabriellas sång trillade tårarna för fullt. Jag minns att när jag hörde på radio så kände jag att den sa något viktigt till mig.
Texten fick mig att tänka efter vad jag egentligen gjorde med mitt eget liv. Jag kände att jag inte levde ett fullt liv. Jag var tvungen att göra något med det liv jag har kvar. Nu är jag på väg, även om jag inte har allt jag önskar ännu så tror jag att det finns mer att hämta i framtiden.
Jag försöker att göra det bästa jag kan av det liv jag har och ”Jag vill känna att jag levt mitt liv…”
Andromeda 