Nu är det över…

Nu har jag varit ledig i fyra hela dagar och jag frågar mig själv vad jag egentligen har gjort under dessa dagar? Svaret blir att jag inte har gjort någonting! Jag har varit alldeles otroligt lat. En ganska stor kontrast mot hur mina jular har sett ut under många av de senaste åren. Tänk när jag hade ett hus med man och barn, då var julen inte mycket till vila.

Den lite dystra sinnesstämning som jag hade igår är i alla fall borta och det känns bra. Sån tur det är att de dåliga dagarna oftast bara kommer en och en…

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle betala mina räkningar i kväll, men jag ändrade mig. Jag blir alltid på dåligt humör när jag ska betala räkningar och jag tycker att jag förtjänar att vara på gott humör hela dagen i dag.

I morgon är det arbetsdag igen och det har jag ingenting emot. Jag hör till de, kanske lite ovanliga, människor som faktiskt tycker att det är roligt att arbeta. Har turen att ha ett mycket självständigt arbete med stor frihet och dessutom toppenbra arbetskamrater. Det enda jag skulle kunna önska i övrigt är lite högre lön. Men, men pengar är väl inte allt här i livet huvudsaken är ju att man klarar sig.

Önskar alla en fortsatt skön kväll.

Även jag tänder ljuset…

Även jag vill i dag sprida det ljus som Ann har tänt för tsunamins offer. Minns med sorg de förfärliga dagar innan hoppet försvann och vissheten om det ofattbara infann sig. Två vänner skulle aldrig komma hem från julsemestern…

Mitt 100:de inlägg!

Nu skriver jag mitt 100:de inlägg, helt otroligt! Idag är det dessutom exakt 3 månader sedan jag startade min blogg. När jag ser tillbaka på vad jag har skrivit ser jag att det har kommit att bli mer dagbok än jag hade tänkt mig från början. Egentligen hade jag nog tänkt mig att jag skulle skriva lite mer filosofiska funderingar än jag har gjort.

Men det är väl så det är, man får följa med dit livet tar en på sina krokiga vägar. Jag tycker det har varit trevligt att följa bloggen under den tid jag har funnits här och jag tycker jag har lärt mig en hel del om hur andra människor har det. Jag har nog alltid varit intresserad av hur andra tänker och känner.

Det är ju så ute i verkliga livet att vissa saker man tänker och känner berättar man inte för någon. Det känns som ett privilegium att få ta del av så många tankar och känslor och att ibland, förhoppningsvis, kunna lämna en eller annan kommentar som kan hjälpa eller uppmuntra en medmänniska.

I går kväll blev jag både förvånad och glad när jag fick en kommentar på ett inlägg som jag skrev den 1/10 om att I dag gick allt mycket bättre. Jag funderar verkligen på hur någon har lyckats hitta just min blogg bland alla bloggar som finns och dessutom läst ett inlägg som är flera månader gammalt!

Tack till er alla för att ni finns!

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång