Ibland känner jag mig alldeles tom inuti. Det känns som om det inte finns någonting inom mig. Inga tankar, inga känslor, ingenting, bara alldeles tomt. Vissa dagar är man istället full av både känslor och tankar. Visst är det konstigt att det är på det viset?
Jag funderar på om det kan vara så att hjärnan stänger av allt ibland. Att man bara helt enkelt inte orkar känna eller tänka. Varje dag bombarderas man ju av intryck utifrån och det kanske bara blir för mycket vissa dagar.
Idag känns det som om det är en sån där tom dag. Jag vill inte vara med, jag vill inte existera, jag vill ingenting. Jag vill bara sova och i morgon vill jag vakna upp i en annan värld till en annan verklighet. En sån där verklighet som fanns i barndomens paradis. Där allt var ljust och glatt och där alla var lyckliga.
Kan det vara så att det bara är sömnbristen som gör sig påmind? Jag hoppas det, så är det säkert…
Andromeda 