Jag har väntat och väntat men än har HAN dykt upp hemma hos mig. Jag har ju faktiskt tagit mod till mig och bjudit hem honom på fika. Men jag vet ju att han jobbar väldigt mycket och inte har så mycket fritid. Här om veckan kom han i och för sig och besökte mig på jobbet och vi satt och pratade en lång stund och vi har kontakt via mejl varje vecka. Men han kommer inte!
En del av mig har bestämt sig för att lägga ner hela det här projektet. Men en del av mig vill ingenting hellre än att träffa honom. När jag tittar in i hans ögon får jag kämpa förtvivlat för att inte drunkna fullständigt… Jag tänker på honom varje dag även om det är ett tag sen jag skrev något.
Nu har jag bestämt mig för att jag ska berätta för honom hur jag känner. Även om jag inte har någon möjlighet att få honom så tror jag inte att jag kan komma över det här och komma vidare om jag inte pratar med honom om mina känslor.
Jag kommer att tillbringa julen ensam och jag ska göra ett sista försök och bjuda hem honom på julfika. Sen ger jag upp det här. Om jag pratar med honom och får ett klart besked så måste väl ändå det vara bättre än att fortsätta så här? Problemet är att vi måste träffas för att jag ska kunna prata med honom. Ni som läser det här kan väl hålla tummarna för mig?
Andromeda 