Just nu känns det som om jag är inne i en kraftig nedförsbacke i livets berg och dalbana. Jag hoppas att det snart vänder uppåt igen. Hittills har jag har känt mig ganska tillfreds med det liv jag lever ensam.
Det var jag som tog steget att lämna mitt äktenskap som för min del var fullständigt dött. De sista åren jag levde tillsammans med min man hade vi inget samliv alls. Den allra sista tiden klarade jag inte av att min man rörde vid mig över huvudtaget. Jag blev alldeles stel när han gjorde det.
Till slut bestämde jag mig för att det är bättre att leva ensam än att fortsätta det liv vi hade. Jag ångrar mig inte en sekund att jag tog det steg jag tog. Men just nu har jag en otroligt stark längtan efter att känna samhörighet med en man. Problemet är att det är en helt speciell man jag vill ha som jag inte kan få. Blir så himla trött på att ha det så här!
Det finns män jag kan få men dem vill jag inte ha. Visst är det ett ganska klassiskt problem jag har?
Andromeda 