Nu är det snart slut…

31 december, 2006 kl. 14:54 (Livet, Nyår, Relationer, Vänner)

Under året som har gått har det skett ganska stora förändringar i mitt liv. Jag har tagit ett stort steg under det år som har gått. Jag har lämnat den relativa tryggheten i ett äktenskap. Jag har kastat mig ut i ett nytt liv som jag lever ensam. Min ekonomiska situation har förändrats drastiskt till det sämre. I och med att jag gjorde detta val och tog det steg jag tog så har jag gjort andra människor både ledsna och besvikna.

Jag funderade i flera år innan jag bestämde mig för att bryta upp. Det var inte något enkelt beslut att fatta. Efter flera år av funderande kom jag fram till att jag måste vara sann mot mig själv. Det är bara jag som vet hur jag vill leva mitt liv. Jag kände att om jag skulle stanna kvar så skulle jag till slut bli både förgrämd och bitter.

Steget jag tog har jag inte ångrat. Jag har turen att ha några mycket nära och goda vänner som verkligen har stöttat mig under den svåra tiden som följde efter mitt uppbrott. Ingen ska tro att det är lätt att vara den som lämnar. Man lämnar sitt hem och man lämnar en stor del av sitt sociala liv. Det är stundtals mycket smärtsamt och svårt. Under den första tiden som ensam hade jag ett stort behov av att prata och jag är mycket tacksam över alla som orkade lyssna på mig.

Nu känner jag mig mycket starkare och jag hoppas att livet blir lättare att leva 2007 än det var under 2006. Jag ser framtiden an med tillförsikt.

Jag vill önska alla ett riktigt Gott Nytt År!

2 kommentarer

Näst sista dagen

30 december, 2006 kl. 17:08 (Nyår, Tid, Vänner)

Snart är ännu ett år slut. Tiden går alldeles för fort! Jag ha skrivit tidigare om att Tiden går så fort. Det känns som om livet bara rusar förbi och jag skulle vilja dra i nödbromsen. Hur i all sin dar ska jag hinna med allt jag vill göra? Det konstigaste av allt är att trots att det finns så mycket jag vill hinna med så ägnar jag det mesta av min fritid till att göra ingenting alls…

I kväll ska jag träffa ett par av mina allra bästa vänner. Vi ska göra lite förberedelser inför nyårsaftonen som vi ska fira tillsammans. Sen tar vi nog ett glas vin och sitter och surrar bort kvällen. Det ska bli trevligt.

Nej, nu måste jag nog sätta igång med middagen. Det är SÅ tråkigt att äta ensam.

Ha en trevlig kväll.

1 kommentar

Även jag känner mig manad att svara på enkäten

30 december, 2006 kl. 13:13 (Blogg)

 BLOGGVÄRLDSBLOGGENS BLOGGENKÄT, 2006

1. Hur länge har du bloggat?
Startade min blogg den 26/9 2006. Det var en artikel i AB som handlade om bloggen  en vecka eller två innan som fick mig att starta.
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Hade ingen bild alls. Jag hade bara läst i en enda blogg innan jag startade min egen.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag har nog mestadels varit ganska planlös i mitt bloggläsande. Men den första blogg som jag började följa regelbundet var nog Madonnan.
4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Extremt kora inlägg. Allt jag vill skriva försvann spårlöst när jag satte mig framför datorn. Jag skriver vär inte särskilt långa inlägg nu heller och det beror på att själv sällan läser riktigt långa inlägg.
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
5-10 stycken.
6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
Alla är mer eller mindre dagboksbloggar.
7. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
Har svårt att nämna någon särskild på grund av mitt mycket planlösa läsande.
8. Nämn en bloggare (obs: länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Samma svar som på  fråga 7.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ingen har en aning om att jag har en blogg.
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Mina allra närmaste vänner skulle nog tycka det om de visste att jag skrev och om de läste.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Jag skulle inte skriva lika öppet om vissa av mina känslor om jag inte hade en hemlig blogg.
12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Jag skriver aldrig mina åsikter om politik eller religion. När man skriver är det så lätt att bli missförstådd. Diskuterar dock gärna både politik och religion irl.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
När jag började skriva var det nästan helt och hållet för min egen skull men nu händer det att jag nästan blir besviken om ingen kommenterar mina inlägg. Konstigt hur man kan ändra sig.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Man kan nog lära känna vissa sidor av en person men knappast helt och hållet. Själv är jag i vissa delar mycket öppen men andra delar av mig själv visar jag inte den minsta glimt av. Att det är så beror på att jag vill vara anonym. Om jag inte vore anonym skulle en hel del av det jag skrivit aldrig ha hämnts och en hel del av det jag döljer nu skulle jag avslöja. Hmm, någon form av personlighets klyvning kanske?
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen? I sådana fall: Var de som du trodde att de skulle vara, eller blev du förvånad?
Nej, men det finns vissa som jag läst som jag gärna skulle vilja träffa.
16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Nej, det tror jag inte. Jag tror i stället att det för många är en sorts terapi att blogga.
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar? Och i sådana fall: Hur har du hanterat detta?
Nej, aldrig.
18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, aldrig. När jag skriver kommentarer är jag alltid mig själv och man kan ju inte ångra att man är sig själv…
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Jag tillbringar alldeles för mycket av min tid på bloggen. När man väl börjat är det svårt att låta bli. Det blir ett sorts beroende.
20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år? I sådana fall: Tror du att ditt bloggande har förändrats då?
Som det känns nu är jag säkert kvar om två år, men man vet ju aldrig livet kan ju förändras. Det kan hända att jag har en annan blogg då eller en blogg till där jag skriver om de delar av mit liv som jag döljer i den här bloggen.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Jag tror inte att bloggen kommer att ha någon större inverkan på vår kultur. Däremot tror jag att den påverkar oss enskilda individer som bloggar.
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag har i många år haft lust att skriva något som någon annan läser. Har faktiskt funderat på att skriva en bok. Men när jag satt mig ner för att skriva så har inte lyckats få till något vettigt. Att skriva i en blogg är ju ett sätt att skriva något som någon annan läser även om det inte går att jämföra med en bok.
23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag tycker det har gett mig viss inblick i andras liv som man kanske inte kan få irl. Ibland händer det att jag känner mig lite beklämd över de människor som verkar må riktigt dåligt. Det känns som om jag skulle ha lust att hjälpa mer än jag kan.
24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten
Den som har lust att svara får svara.

4 kommentarer

Så som i himmelen…

29 december, 2006 kl. 23:38 (Film, Känslor, Livet)

I kväll har jag tittat på filmen med samma namn som rubriken på detta inlägg. Jag kan bara inte låta bli att skriva ett litet inlägg till. Det är första gången jag ser filmen nu i kväll. Hade aldrig möjlighet att se den då när den gick på bio.

Jag blev djupt berörd av denna film och tycker att den var helt underbar. Tycker att den har många bottnar och att den säger många viktiga saker. När jag lyssnade på Gabriellas sång trillade tårarna för fullt. Jag minns att när jag hörde på radio så kände jag att den sa något viktigt till mig.

Texten fick mig att tänka efter vad jag egentligen gjorde med mitt eget liv. Jag kände att jag inte levde ett fullt liv. Jag var tvungen att göra något med det liv jag har kvar. Nu är jag på väg, även om jag inte har allt jag önskar ännu så tror jag att det finns mer att hämta i framtiden.

Jag försöker att göra det bästa jag kan av det liv jag har och ”Jag vill känna att jag levt mitt liv…”

6 kommentarer

Fick oväntat besök i går kväll…

29 december, 2006 kl. 18:44 (Relationer, Tankar)

Nej, det var inte HAN. Jag har väntat länge på hans besök men det blir nog aldrig av har jag insett. Jag var alldeles säker på att det fanns något mellan oss men jag hade fel. Vinkarna jag har gett honom den senaste tiden har varit alldeles för tydliga för att ska ha kunnat undgå att förstå…

Nu är det dags att jag ger upp och lägger det som har varit åt sidan. Han tyckte bara det var kul med en lite flirt och menade ingenting mer. Ok, det VAR kul med en liten flirt men jag hade gärna kunnat tänka mig lite mer, en liten affär eller så.

Han vill ha en familj med barn. Den delen av livet är över för mig och nu ska jag gå vidare. Även om han är den underbaraste man jag träffat hittills i mitt liv så kan jag inte erbjuda det han vill ha mest av allt. Han är en sån person där allt stämmer och jag känner att han kan se rakt igenom mig och se mitt allra innersta.

Jag kanske skulle berätta vem det var som kom? Det var min underbara dotter! Mina barn är trots allt de människor jag älskar mer än allt…

1 kommentar

Ibland stämmer allt

28 december, 2006 kl. 16:36 (Livet, Tankar)

Ibland har man turen att träffa en annan människa där allt stämmer redan vid första mötet. Jag blir alltid så glad när det händer. Skulle bara önska att det skedde lite oftare. Har funderat på vad det beror på att man känner så omedelbart för vissa människor.

Vid sådana tillfällen när man känner att man är på exakt samma våglängd och det känns precis som om man har träffats tidigare. Ibland kan jag till och med tänka att vi måste ha träffats i något tidigare liv. Nu tror jag ju inte innerst inne på att vi lever flera liv men ibland blir jag faktiskt tveksam om hur det egentligen ligger till…

Även här på bloggen händer det att jag känner omedelbar samhörighet med vissa, det känns som om vi tänker samma tankar. Det händer till och med att jag läser ett inlägg och jag tänker. Oops, är det jag som har skrivit det där? Jag tycker i alla fall att det är underbart när allt stämmer även om det är mycket stimulerande att träffa människor som är helt olik en själv också. Vi är alla viktiga och har en funktion att fylla för varandra.

Nu ska jag återgå till livets nödvändiga ont. Jag kan inte skjuta upp att betala mina räkningar längre hur gärna jag än skulle vilja låta bli.

2 kommentarer

Äntligen vardag

27 december, 2006 kl. 18:34 (Tankar)

Då var det vardag igen, ganska skönt faktiskt. Vi var färre på jobbet än i vanligt eftersom en del passar på att få lite längre ledighet i samband med jul och nyår. Det är lugnare på jobbet under dessa dagar men jag har alltid en massa jobb som måste göras precis vid årsskiftet så jag har ganska fullt upp.

Under helgen som var skrev jag ovanligt många inlägg på min blogg men nu bli det nog lite lugnare på den fronten. Det går ju att tillbringa hur mycket tid som helst med att sitta på bloggen hela tiden men man måste ju göra annat också. Det gäller att man inte går ner sig allt för långt i bloggträsket *ler*.

Den senaste tiden har jag i princip inte tittat på tv alls. Den tiden har jag i istället tillbringat framför datorn. Men i kväll ska jag i alla fall titta på ett program nämligen ”Världens modernaste land”. Helt suveränt program tycker jag.

Sen blir det nog ganska tidigt i säng i kväll. Jag har en massa böcker som jag ska läsa och av någon anledning så kommer jag mig inte för att läsa förrän jag har borstat tänderna och krupit i säng. En del menar att sängen bara ska användas för sömn och för sex, jag tycker den är utmärkt att ligga och läsa i också…

3 kommentarer

Nu är det över…

26 december, 2006 kl. 19:01 (Jul, Tankar)

Nu har jag varit ledig i fyra hela dagar och jag frågar mig själv vad jag egentligen har gjort under dessa dagar? Svaret blir att jag inte har gjort någonting! Jag har varit alldeles otroligt lat. En ganska stor kontrast mot hur mina jular har sett ut under många av de senaste åren. Tänk när jag hade ett hus med man och barn, då var julen inte mycket till vila.

Den lite dystra sinnesstämning som jag hade igår är i alla fall borta och det känns bra. Sån tur det är att de dåliga dagarna oftast bara kommer en och en…

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle betala mina räkningar i kväll, men jag ändrade mig. Jag blir alltid på dåligt humör när jag ska betala räkningar och jag tycker att jag förtjänar att vara på gott humör hela dagen i dag.

I morgon är det arbetsdag igen och det har jag ingenting emot. Jag hör till de, kanske lite ovanliga, människor som faktiskt tycker att det är roligt att arbeta. Har turen att ha ett mycket självständigt arbete med stor frihet och dessutom toppenbra arbetskamrater. Det enda jag skulle kunna önska i övrigt är lite högre lön. Men, men pengar är väl inte allt här i livet huvudsaken är ju att man klarar sig.

Önskar alla en fortsatt skön kväll.

4 kommentarer

Även jag tänder ljuset…

26 december, 2006 kl. 12:22 (Tankar)

Även jag vill i dag sprida det ljus som Ann har tänt för tsunamins offer. Minns med sorg de förfärliga dagar innan hoppet försvann och vissheten om det ofattbara infann sig. Två vänner skulle aldrig komma hem från julsemestern…

1 kommentar

Mitt 100:de inlägg!

26 december, 2006 kl. 09:13 (Blogg, Tankar)

Nu skriver jag mitt 100:de inlägg, helt otroligt! Idag är det dessutom exakt 3 månader sedan jag startade min blogg. När jag ser tillbaka på vad jag har skrivit ser jag att det har kommit att bli mer dagbok än jag hade tänkt mig från början. Egentligen hade jag nog tänkt mig att jag skulle skriva lite mer filosofiska funderingar än jag har gjort.

Men det är väl så det är, man får följa med dit livet tar en på sina krokiga vägar. Jag tycker det har varit trevligt att följa bloggen under den tid jag har funnits här och jag tycker jag har lärt mig en hel del om hur andra människor har det. Jag har nog alltid varit intresserad av hur andra tänker och känner.

Det är ju så ute i verkliga livet att vissa saker man tänker och känner berättar man inte för någon. Det känns som ett privilegium att få ta del av så många tankar och känslor och att ibland, förhoppningsvis, kunna lämna en eller annan kommentar som kan hjälpa eller uppmuntra en medmänniska.

I går kväll blev jag både förvånad och glad när jag fick en kommentar på ett inlägg som jag skrev den 1/10 om att I dag gick allt mycket bättre. Jag funderar verkligen på hur någon har lyckats hitta just min blogg bland alla bloggar som finns och dessutom läst ett inlägg som är flera månader gammalt!

Tack till er alla för att ni finns!

4 kommentarer

« Older entries

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång