Jag känner mig nästan som ett barn på julafton när jag går in på min blogg. Det är lika spännande varje gång att se hur många det är som har tittat in sen sist jag kollade och om jag har fått någon ny kommentar. Det är alltid lika roligt att få kommentarer på det man skriver.
Vilken tur förresten att bloggen finns att fördriva tiden med. Jag kan inte koncentrera mig på någonting just nu, känner mig rastlös. Verkar dessutom ha tappat aptiten, är inte alls sugen på mat… Tvingar mig att äta, jag vill verkligen inte gå ner mer i vikt. Ser snart ut som en planka eftersom jag förlorade en hel del kilon vid skilsmässan som helt nyligen är avklarad.
Ibland är livet inte lätt att leva, men det är väl ingen som lovat att det ska vara lätt heller. Det ordnar sig säkert snart, tror jag.
Andromeda 