Andromeda

Precis nu har jag haft exakt 1000 sidvisningar. Det känns faktiskt lite häftigt! Jag förstår naturligtvis att alla som tittar in på min blogg inte läser men ändå. Jag tycker om er alla. Kram

Onsdagens modekväll blev otroligt trevlig och lyckad! Det enda tråkiga är att jag inte har råd att köpa alla de kläder jag skulle vilja köpa, men, men, man kan ju inte få allt man vill ha. Sånt är livet.

Har varit på tjänsteresa och inte haft tid att vara inne på bloggen sen onsdag eftermiddag så nu har jag lite abstinens *ler* . Ska precis avsluta dagens arbete och gå hem för helgen. Tittar säkert in på bloggen senare i kväll för att kolla runt lite på vad som har hänt sen sist.

I kväll ska jag tillsammans med några spciellt utvalda tjejer på en modekväll. Vi ska bland annat mannekänga för varandra och få lite råd och tips om kläder och stil av en person som är kunnig på mode.

Jag tror det kommer att bli en jättetrevlig kväll.

Blir så trött på mig själv och mina dagdrömmar ibland. Jag drömmer om en man som jag inte kan få. Jag spelar upp fantasiscener i mitt huvud varje dag.

Jag blir lycklig när jag träffar honom och när han skickar små mail. Om jag kunde hitta nåt sätt att bli av med mina omöjliga drömmar. Ibland filosoferar jag om att han kanske vill träffa mig och bara är blyg. Jag vet ju inte riktigt vilka signaler jag skickar till honom. Jag kan tänka mig att jag verkar vara ganska säker på mig själv ibland. Vid flera tillfällen har han ju faktiskt sagt sådana saker då det skulle ha varit världens naturligaste sak att bjuda hem honom på en kopp kaffe eller så. Jag min fegis har inte vågat göra det eftersom jag tycker så mycket om honom. Ibland tycker jag det verkar som om han försöker hålla distans till mig.

Oj, oj, oj, om jag visste vad jag ska ta mig till?!

Jag hade inte tänkt gå ut på bloggen i kväll. Hade tänkt ägna hela kvällen åt att titta på tv. Men man är ju faktiskt bara människa och kan ändra sig.

 Känner mig just nu så kluven inför en massa saker. Periodvis känns det ganska jobbigt att vara den som har splitrat en familj. Det känns också lite trist att ha förlorat en del gamla vänner.

Tyvärr är det så att ibland har man inget val. Man kan inte leva ett liv där man förlorar sig själv. Jag kämpar nu för att hitta mig själv igen och jag tror att jag är på rätt väg, även om humöret går lite upp och ner ibland.

Det känns så skönt att tala om det för någon.

I dag har jag haft en riktigt bra dag på jobbet. Allt har bara fungerat och jag har haft riktigt flyt. Önskar mig fler sådana här dagar.

Bara en liten missräkning och det var att jag skickade ett mail till HONOM och fick bara ett jättekort litet svar. Försöker hålla mig från att skicka mail, vill inte verka påträngande, men ibland kan jag inte låta bli……

Nu har jag äntligen tagit mig i kragen och suttit och formulerat ett brev till min före detta make. Jag flyttade från honom i vintras och i slutet av augusti var skillsmässan klar. Vi har ännu inte gjort upp om det ekonomiska och jag kan ju inte bara lämna huset, bilen och det mesta av våra gemensamma ägodelar utan att få någon ersättning för det.

Även om han känner sig både kränkt och sårad över att jag lämnat honom så är det trots allt han som sitter kvar i en mycket bättre ekonomisk situation än vad jag gör. Jag hoppas att han inte kommer att krångla allt för mycket. Vi måste komma till ett riktigt avslut för både min och hans skull.

Jag har haft en oerhört jobbig tid men det går inte att stanna kvar i en död relation bara av ekonomiska skäl. Livet är allt för kort för att slösas bort.

Har varit lite trött i dag. Satt och pratade med en god vän i går kväll och delade ett par flaskor vin. Vi pratade lite om honom och hur jag borde agera. Vill jag ta risken att avslöja mina känslor för honom och kanske förlora honom som vän? Ja, jag tror faktiskt att det kommer att bli så när rätt tillfälle dyker upp.

Det är ju hur som helst inte särskilt vettigt att fortsätta så här som det är nu. Chansen att vinna är kanske lika stor som risken att förlora. Jag kommer ju aldrig att komma vidare i livet om jag inte gör någonting. Man ångrar oftare det man inte gör än det man gör. Om man inte vågar kan man aldrig vinna, eller hur?

När jag gick hem från jobbet hörde jag en röst som ropade och det var HAN! Vi stod och pratade en liten stund om våra respektive planer för kvällen.

Nu är hela mitt inre i uppror igen. Bara för att vi pratade en liten stund och jag fick se in i hans underbara ögon. Jag tyckte mig se något i hans ögon men jag inbillar mig säkert bara allt. Inte riktigt klokt, hur kan man bli så här? Ända sen förra helgen har han funnits i mina tankar hela tiden. Det känns som om jag har blivit besatt. Fantiserar om honom hela tiden. Helt sjukt. Vad ska jag ta mig till ?

I går var jag ledig och ägnade hela dagen åt shopping. Tyvärr tillåter inte min ekonomi att jag handlar så mycket som jag skulle vilja så det blir en hel del fönstershopping. Var alldeles slut när jag kom hem ocfh orkade inte ens starta datorn och gå ut på bloggen.

Nu är det äntligen fredag och eftersom jag inte är skrockfull så ser jag fram emot en bra dag.