I dag har jag inte känt mig på särskilt bra humör. Jag tror jag håller masken ganska bra så att ingen ser det, låter sällan mitt dåliga humör gå ut över andra. Jag vet ju varför humöret inte är bra och det kan jag ju inte berätta för någon.
Har inte hört ett ljud från HONOM på en hel vecka och det har inte hänt sedan jag minns inte när. Allt kändes så bra när jag träffade honom sist och jag kände att det nog fanns hopp om att han vill träffa mig. Nu vet jag inte alls längre. Åh, vad jag ångrar att jag inte frågade om han ville följa mig hem på en kopp kaffe, vi träffades ju alldeles utanför huset där jag bor.
Jag vet ju att jag under livet oftare har ångrat det jag inte gjort än det jag har gjort. När riskerna är små kan man ju ta dem. Ska bättra mig och försöka att inte vara så rädd för att göra bort mig hela tiden.
Andromeda 