Blir så trött på mig själv och mina dagdrömmar ibland. Jag drömmer om en man som jag inte kan få. Jag spelar upp fantasiscener i mitt huvud varje dag.
Jag blir lycklig när jag träffar honom och när han skickar små mail. Om jag kunde hitta nåt sätt att bli av med mina omöjliga drömmar. Ibland filosoferar jag om att han kanske vill träffa mig och bara är blyg. Jag vet ju inte riktigt vilka signaler jag skickar till honom. Jag kan tänka mig att jag verkar vara ganska säker på mig själv ibland. Vid flera tillfällen har han ju faktiskt sagt sådana saker då det skulle ha varit världens naturligaste sak att bjuda hem honom på en kopp kaffe eller så. Jag min fegis har inte vågat göra det eftersom jag tycker så mycket om honom. Ibland tycker jag det verkar som om han försöker hålla distans till mig.
Oj, oj, oj, om jag visste vad jag ska ta mig till?!
Andromeda 