Andromeda

Vissa dagar känns livet ljust och lätt. Man känner sig bara allmänt lycklig och tacksam. Andra dagar känns allt tungt och övermäktigt. Jag undrar ibland vad det beror på att det varierar så mycket från dag till dag.

Det kanske är likadant för alla andra, vad vet jag? Tror jag ska göra en tidig kväll och krypa i säng och läsa. Böcker är bra verklighetsflykt tycker jag. I morgon är en annan dag, allt blir säkert mycket bättre då…

Har haft en ganska hektisk dag på jobbet i dag och blev lite stressad. Har flera saker som borde vara färdiga i morgon förmiddag men jag orkade inte stanna kvar och göra klart. Ska försöka börja lite tidigare i morgon i stället.

Har tiden börjat gå snabbare? Ibland funderar jag. Eller är det bara så att ju äldre man blir så är ju en dag en mindre del av den totala tid man har levt och då upplever man att tiden går snabbare? Eller är det kanske så att jag har roligt, då går ju tiden alltid snabbt.

Hade en toppendag i går men det blev en ganska sen kväll så jag har känt mig lite trött i dag. Sov ganska länge i morse så jag har inte märkt av den extra timme som vi fick i natt.

Tänk att en timme gör så stor skillnad, det blev ju mörkt jättetidigt i kväll. Dagen har gått otroligt fort och jag tycker att jag inte alls har hunnit med det jag hade tänkt. Men, men, det jag inte har gjort i dag får jag väl göra nån annan dag.

I morgon blir det först shopping, sen blir det teater och middag ute. Egentligen har jag inte råd men jag fick ju lön i dag så varför inte shoppa medan man kan?

Får väl försöka leva billigt fram till nästa lön. Man lever ju bara en gång och måste ju ha lite roligt också. Under många år har jag unnat mig alldeles för lite och nu är det dags att ändra på det! Härligt att det är helg.

Tänk nu har det gått en hel månad sedan jag startade min blogg! Tiden går så fort att det är inte klokt. Hade faktiskt bara läst i en enda blogg innan den dagen jag startade min egen så jag visste i princip ingenting när jag började.

Jag har nog inte riktigt skrivit om det jag hade tänkt från början men det kanske blir annorlunda med tiden. Tycker i alla fall att det är kul att läsa vad andra skriver och att det är roligt att se att andra hittar mig. Önskar ibland att jag kunde lägga lite mer tid på bloggen men jag har ju ett liv att sköta också och tiden räcker inte riktigt till. Kramar till alla.

När jag kom på jobbet nu på morgonen hade jag ett mail från HONOM. Jag fick en förklaring på varför det varit så tyst från honom den senaste veckan. Han har haft fullt upp på sitt nya jobb.

Nu kommer jag nog att vara glad och på gott humör hela dagen!

Det finns ingenting som är så underbart som att vara förälskad särskilt när kärleken är besvarad. Samtidigt så finns det nästan ingenting som kan göra en så olycklig som obesvarad kärlek. Det känns som om jag lever i nåt sorts vacuum just nu.

Så synd det är att man inte kan bestämma över sina känslor. Livet skulle nog vara mycket enklare då.

Ännu en dag har förflutit utan några goda nyheter. Men nu har jag kastat handsken. Man kan aldrig vinna det man vill ha om man hela tiden är rädd att förlora det man redan har. Det bara att vänta och se vad som händer. ”Que sera, sera, what ever will be, will be…”.

I dag har jag inte känt mig på särskilt bra humör. Jag tror jag håller masken ganska bra så att ingen ser det, låter sällan mitt dåliga humör gå ut över andra. Jag vet ju varför humöret inte är bra och det kan jag ju inte berätta för någon.

Har inte hört ett ljud från HONOM på en hel vecka och det har inte hänt sedan jag minns inte när. Allt kändes så bra när jag träffade honom sist och jag kände att det nog fanns hopp om att han vill träffa mig. Nu vet jag inte alls längre. Åh, vad jag ångrar att jag inte frågade om han ville följa mig hem på en kopp kaffe, vi träffades ju alldeles utanför huset där jag bor.

Jag vet ju att jag under livet oftare har ångrat det jag inte gjort än det jag har gjort. När riskerna är små kan man ju ta dem. Ska bättra mig och försöka att inte vara så rädd för att göra bort mig hela tiden.

Så är det söndag igen, tänk vad tiden går fort. Veckorna barar rusar förbi. Nu är det snart bara två månader kvar till jul.

Tankar på den kommande julen dyker upp lite då och då. Det är första julen sedan jag flyttade in i en lägenhet ensam och jag funderar faktiskt lite hur det kommer att bli… Nej, jag tror inte jag ska tänka mer på det just nu. Det kommer säkert att ordna sig på något sätt.

Innerst inne tycker jag egentligen inte om julen och julfirandet, tycker alltid man lägger ner alldeles för mycket både tid och pengar för att allt ska vara perfekt. När juldagarna är över känns allt bara tomt. Nu ska jag rycka upp mig och tänka på nåt roligare.