Det blir sällan som man har tänkt sig

Vaknade i morse full av goda föresatser om allt jag skulle göra i dag. Precis som vanligt har jag bara gjort en bråkdel av det jag hade tänkt göra. Varken orken eller lusten räckte till. Varför känner man sig bara värd nåt när man presterar? Lider nog av lite prestationsångest.

Har i alla fall unnat mig ett wienerbröd och en ny tröja i dag så jag har belönat mig själv även om jag inte varit ”duktig” i dag.

Beroende – redan?

Har suttit och slötittat på tv i kväll. Tänkte först sätta på en av de filmer jag spelat in på video men kände mig inte riktigt inspirerad. Började blogga i tisdags och känner mig redan beroende av att läsa andras bloggar och kolla in hur många som har sett min. Det känns riktigt häftigt att få kommentarer från andra. Att bli sedd utan att synas. Är det verkligen så lätt att bli fast?

Är jag bara feg?

I mitt hjärta finns det en hemlig prins. Han är min vän och jag har inte berättat för honom om mina känslor. Träffar honom inte så ofta och är rädd för att han skulle dra sig undan om han visste. Det kan ju hända att han redan vet eftersom sådant ofta syns. Det stora problemet är att han är mycket yngre än mig.

Varför är det så att det är så mycket enklare om det är mannen som är äldre?

Nöjd

Jag känner mig riktigt nöjd med mitt nya liv även om lägenheten inte har blivit hemtrevlig än och ekonomin är mycket sämre än tidigare. ”Det är bättre med ensam ensamhet än ensamhet när man är två.”

Lycklig

Tänk att man kan bli nästan oförklarligt lycklig för en komplimang som kommer från rätt person!

Varför blir det så här?

När jag låg i min säng i går kväll hade jag en massa tankar om vad jag skulle skriva i dag. Men nu när jag sitter framför datorn är allt som bortblåst.

Nytt liv

Jag är i början av mitt nya liv som ensam efter många år som sambo/gift. Känner mig fri och nyfiken på framtiden. Vad kommer att hända? Vad som helst kan hända nu.

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång